Kommunikationssätt för fastighetsmätning 1 av 4

Kommunikationssätt för fastighetsmätning: M-Bus, trådlös M-Bus

Detta är en artikelserie i fyra delar. Del 1 av 4.
Del 1: Trådad M-bus och trådlös M-bus (wM-bus)
Del 2: LoRa, LoRaWAN och Mioty
Del 3: NB-IoT
Del 4: Jämförelse: M-Bus, trådlös M-Bus, LoRaWAN och NB-IoT

Fastighetsägare, BRF-styrelser och tekniska förvaltare kan i dag välja mellan flera sätt att samla in mätdata (värme, vatten, el med mera) i sina byggnader. Traditionell, trådad M-Bus har fått sällskap av trådlösa alternativ som Wireless M-Bus, IoT-nätverk som LoRaWAN (baserat på LoRa) och Mioty, samt det mobilnätsbaserade NB-IoT. I den här artikelserien jämför vi kommunikationssätten utifrån teknik, kostnad och användningsområde. Vi besvarar också vanliga frågor, till exempel vad som skiljer Wireless M-Bus från LoRaWAN, LoRa från LoRaWAN och NB-IoT från LTE.

Trådad M-Bus – robust baslinje för mätinsamling

M-Bus (Meter-Bus) är ett beprövat, trådat kommunikationssätt för fjärravläsning av förbrukningsmätare. I praktiken betyder det att varje mätare (t.ex. värmemängd, vatten, el eller temperaturgivare) kopplas in med kabel på en gemensam tvåtrådsbuss. En master (t.ex. en insamlingsenhet eller gateway) kommunicerar sedan med upp till hundratals slavenheter (mätarna) över denna buss.

Fördelar: Trådad M-Bus är mycket pålitligt. Det påverkas inte av radiostörningar, och kommunikationen fungerar stabilt över flera hundra meter kabel. Många mätare kan hanteras i samma nät: standarden medger 250 primäradresser per segment, och med sekundäradressering och uppdelade slingor kan systemet byggas ut ytterligare. Överföringshastigheten är låg (normalt 300–9 600 baud), men eftersom mastern läser av mätarna en i taget, och inga regler begränsar sändtiden, kan avläsningar göras ofta och vid behov. Bussen kan dessutom strömförsörja mätarnas kommunikationsdel, vilket minskar behovet av batteribyten. M-Bus är en öppen standard (EN 13757-2 och -3) som används globalt inom energimätning, så kompatibiliteten mellan olika tillverkares utrustning är god.

Nackdelar: Den stora nackdelen är installationskravet – att dra kabel till alla mätpunkter kan vara dyrt och opraktiskt i befintliga byggnader. M-Bus lämpar sig bäst i nyproduktion eller där infrastruktur för kabel redan finns, men i äldre fastigheter kan efterinstallation vara kostsam. Även om bussen är robust kan kabelbrott eller felaktig inkoppling störa kommunikationen (dock är sådana fel ofta lättare att felsöka än trådlösa problem). Trådad M-Bus är också platsbunden – du samlar in data lokalt och behöver sedan någon form av gateway för att skicka det vidare till molntjänster om fjärrövervakning önskas.

Trådlös M-Bus – standardiserad trådlös mätteknik

Trådlös M-Bus (Wireless M-Bus eller wM-Bus) är radioversionen av M-Bus-standarden och har blivit de facto-standard för trådlös avläsning av vatten-, värme- och elmätare i Europa. I stället för kabel sänder varje mätare sina värden via radio, oftast i 868 MHz-bandet (S-, T- och C-mode). Det finns även varianter på 169 MHz (N-mode) och 433 MHz (F-mode). Trådlös M-Bus definieras i EN 13757-4. Utrustningen följer ofta även OMS (Open Metering System), som säkerställer att produkter från olika tillverkare fungerar tillsammans. Det innebär att en OMS-kompatibel mottagare kan läsa av mätare av många olika fabrikat i samma system.

Fördelar: Wireless M-Bus är helt operatörsoberoende och passar bra i befintliga byggnader där kabeldragning är oönskad. Installationen är enkel. Mätarna levereras med inbyggd radiosändare eller en påmonterad radiomodul, och en central insamlingsenhet (till exempel en radiomottagare eller gateway) tar emot utsändningarna. Räckvidden räcker i regel för en byggnad: inomhus når signalen ungefär 25–50 meter, beroende på husets konstruktion. Tack vare låg komplexitet och låg energiförbrukning kan batteridrivna mätare hålla i 10–15 år, eftersom de sänder små datatelegram med jämna mellanrum. Standarden erbjuder dessutom kryptering (AES-128 enligt OMS) som skyddar mätvärdena. Wireless M-Bus är alltså en mogen och väl beprövad standard, framtagen specifikt för smart mätning och med många leverantörer på marknaden.

Nackdelar: Trådlös M-Bus är optimerad för enkla, periodiska utsändningar, och de vanligaste lägena för mätaravläsning (till exempel T1 och C1) är enkelriktade. Mätarna skickar data med förinställda intervall, till exempel var 15:e minut, varje timme eller en gång per dygn, utan att någon begär det. Om ett radiomeddelande störs ut eller missas av mottagaren sker därför ingen omsändning, och det uteblivna värdet ersätts av nästa sändning. Eftersom mätarställningen är kumulativ går den totala förbrukningen inte förlorad, men enskilda delvärden kan saknas. Det finns tvåvägslägen (till exempel T2 och C2), men de används främst för konfiguration och drar mer batteri. 868 MHz-bandet ger tillräcklig datahastighet (cirka 32–100 kbit/s beroende på läge), men signalen dämpas av väggar och bjälklag. Större fastigheter med många våningsplan kan därför kräva flera mottagare eller repeatrar för full täckning.

Observera:
Informationen i denna artikel är sammanställd i informationssyfte och baseras på tillgänglig kunskap vid publiceringstillfället. Vi strävar efter att vara korrekta och uppdaterade, men vi reserverar oss för eventuella felaktigheter, förändringar i teknik eller externa faktorer som kan påverka innehållets riktighet över tid. För specifika beslut rekommenderar vi alltid att du kontaktar vår tekniska support eller rådgivare.